en söndagkväll. jag är totalt slut i både huvudet och kroppen. så slut att jag inte ens orkar trycka på shift-knappen för att göra stora bokstäver. egentligen borde jag bara lägga mig och sova. men gör jag det så betyder det att jag måste stiga upp tidigt som attan och gå till jobbet det nästa jag gör. därför försöker jag dra ut på det. i alla fall en stund.

när det är en sådan här söndagskväll när allt står still börjar man ofta fundera. det är väl egentligen det sista man bör göra en kväll som denna, i och med att tankarna mest bara är massa blaha nonsens. fast ändå kan man ju inte låta bli. för vad annars har man som är bättre att göra? inget egentligen. därför sitter jag här och funderar på det mesta här i världen. men just nu fokuserar jag mest på en sak; hur kan en enda person påverka ens liv så mkt egentligen?

jag menar när allt kretsar kring den personen och man är villig att göra allt för denna person, till och med dö. hur kan känslor bli så ofantligt mäktiga, att man är villig till precis allt? det fascinerar mig, och ruinerar mig på samma gång. man vill så mkt för personen att det inte ens går att beskriva med ord. och det gör ont av att bara tänka på hur mkt personen betyder för en. det som gör ondast är att veta att personen inte bryr sig ett skvatt tillbaka. när man själv är villig att ge sin själ medan personen knappt bryr sig om ens existens längre. varför ska just en sådan person få påverka ens liv så mkt att allt kretsar kring tankar på denna?

jag tänker varmt på denna personen vareviga dag och det verkligen blöder i mitt hjärta av att veta att han struntar totalt i mig, mitt liv och hur jag har det. du vet, jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mkt att jag hatar mig.